light years

Nr. 8 på listan
Faith No More- King for a Day...Fool for a Lifetime

Den här plattan innehåller nästan allt. Lite jazz, lite soul, lite easy listening, lite total kakafoni och till och med gospelkörer. Allt genomsyras av Mike Pattons fullständigt lysande sång skivan igenom.

Det var ganska inne med "postpunkband" då Offspring, Green Day och till viss del även Bad Religion slagit igenom och sålde bra. Troligen därför blev valet av förstasingel den rakt på skatepunkaktiga Digging the grave. En låt som är ovanligt rakt på för att vara FNM med en refräng som sitter som ett smäck.

Bästa spår enligt mig är Evidence som även blev albumets andrasingel. En lugn soul-jazzlåt som är en av gruppens bästa låtar någonsin.

Albumet sålde ok, men försäljningssiffrorna var ändå en besvikelse jämfört med deras tidigare plattor.
För mig är det ändå en av FNMs bästa plattor. En riktig kultplatta där man kan hitta en låt som passar oavsett vilket humör du är på.

Lite kuriosa är att det är Faith No Mores första album utan gitarristen Jim Martin. Han lämnade gruppen 1994 efter att mer eller mindre blivit bortmobbad(finns det ett sådant ord?). Jag glömmer aldrig ett liveklipp där Patton säger att Martin är dum i huvudet och resten av gruppen visar fingret åt honom, på scenen!
På King for a Day...spelar istället Mr.Bunglegitarristen Trey Spruance. Precis när det var dags för premiär på turnén hoppade Spruance av och en av bandets roddare, Dean Menta tog över.


Bästa spår: Evidence, Ricochet, Take this bottle och The gentle art of making enemies

Lyssna på King for a Day...här.