light years

                                                                


Nr 5 på listan
Oasis- (What´s the story) Morning Glory

Vi satt och slökollade på Brit awards, som firade 30årsjubileum, i veckan. Ett av priserna som delades ut var de senaste 30årens bästa brittiska album. Vann gjorde Oasis. Ut på scen kom Liam Gallagher och försökte se så hård ut han bara kunde, tackade alla i bandet som var med på plattan minus brorsan Noel, kastade mick och pris ut i publiken och gick ut igen.
Det här hade varit tufft för kanske 15år sedan, nu var det bara ganska pinsamt och ledsamt att se. Liam hade verkligen allt en gång i tiden, men nu är han bara (som Jarvis Cocker säger) en Bad cover version av sig själv.

Det går hur som helst inte att komma runt det faktum att Morning Glory är en monumental platta. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så vann Blur det där slaget om vilken singel som sålde bäst. När Oasis släppte Wonderwall var det dock inget snack om vilket band som var störst.

De flesta låtar på albumet håller mycket hög klass. Det var på den här tiden lika roligt att köpa deras singlar för extraspåren var minst lika bra, om inte bättre, som spåren på plattan.

Det är inte ofta jag tar fram och spelar Morning Glory, men varje gång jag gör det minns jag vilket lysande band Oasis var på 90talet.

Bästa spår är: Some might say, Champagne supernova, Don´t look back in anger

Lyssna på (What´s the story) Morning Glory här


 

Dagens låt 16/2-2010 är Pet Shop Boys kanske finaste ögonblick, I get along från 2002.

Tillbaka efter en vecka på resande fot. Hör ni någon likhet mellan dessa låtar?

                                              

Nr 6 på listan
Rancid- And out come the wolves

I svallvågorna efter Offsprings genombrott med Smash från 1994 slog fler och fler punkband igenom. Ett av dem var Rancid som fick sitt publika genombrott med albumet ...And out come the wolves.

En rakt igenom fantastisk platta som jag nästan spelade sönder hösten 95. Jag gillade låten Salvation från deras föregående album Let´s go, men tyckte inte att resten av den plattan var så intressant. När så Time Bomb släpptes som singel fick jag upp öron och ögon för Rancid igen, och den här gången var jag fast för alltid.

Deras blandning av Clash och skadoftande musik passade mig perfekt och än idag lyssnar jag ofta på plattan.

Allra bäst är låten Roots Radicals, hyllningen till en variant av reggae som kallas roots reggae. Titeln är hämtad från Jimmy Cliffs låt Roots Radical.

Lite kuriosa är att Green Days Billie Joe Armstrong var med i gruppen under en kort tid. Han hann med att spela ett gig och var med och skrev låten Radio från Let´s go. Han ville dock fortsätta spela med Green Day och det visade ju sig vara ett bra beslut...

Bästa spår: Time Bomb, Roots Radicals, Ruby Soho och Avenues & Alleyways

Lyssna på ...And out come the wolves här

 

Vilken känsla det måste vara att stå där i det ögonblicket.

Kolla in hela Tindersticks album Falling Down a Mountain, men orkar man inte det måste man ändå lyssna på den här låten. Sanslöst medryckande!

Lyssna på albumet här.

Dagens låt 8/2-2010 kommer från ett av 90-talets bästa band, Life of Agony. Låten Angry Tree var med på deras album Soul Searching Sun som kom ut 1997. Bandet lyckades med att ha ett nytt sound på varje platta. En bedrift inte många band kan ståta med.

Nr 7 på listan
Blur- The Great Escape

Sensommaren 1995 handlade bara om Blur vs. Oasis. Alla minns väl hur de släppte en singel på samma dag för att se vilka som var störst. Oasis valde Roll with it (konstigt val, ett av de svagare spåren på plattan) och Blur Country house.
"Kriget" sägs ha startat med att Liam och Damon var på samma fest och att Liam gått fram till Albarn och skrikit "Number one!" i ansiktet på honom (Han menade att Some might say låg överst på englandslistan). Singlarna skulle egentligen släptts veckan efter varandra men Albarn såg till att de släpptes samma dag. Det slutade med att Country house sålde bäst.

Just Country house handlar om David Balfe, grundaren till Blurs skivbolag Food. Han sålde bolaget efter Blurs succé med albumet Parklife och köpte just ett stort hus ute på landet. Han skulle förmodligen fått ganska mycket mer pengar om han väntat ett år med att sälja skivbolaget...

The Great Escape är en mycket bra platta, men knappast Blurs bästa. Jag rankar Modern Life is rubbish, Parklife och Blur högre. Albarns texter är som vanligt lysande, han gestaltar olika personer för att belysa olika problem man kan ha med vardagen.

Bästa spår är: The Universal, Charmless man, Country house och Entertain me, men ingen låt faller ur ramen.
En genomstark platta helt enkelt. 1995 skulle nog den här ha toppat min lista, men den har tappat lite sedan dess.

Lyssna på The Great Escape här.


En annan sak med Blur är att de alltid hade lysande videos till sina låtar. Här är A Clockwork Orange videon till The Universal.

Är otroligt less på all snö, det får vara nog nu. Drömmer mig istället bort till slutet på maj...
Dagens låt 6/2-2010 är Jesus, Etc. med Wilco. Vilken otroligt bra låt, eller hur?

Nr. 8 på listan
Faith No More- King for a Day...Fool for a Lifetime

Den här plattan innehåller nästan allt. Lite jazz, lite soul, lite easy listening, lite total kakafoni och till och med gospelkörer. Allt genomsyras av Mike Pattons fullständigt lysande sång skivan igenom.

Det var ganska inne med "postpunkband" då Offspring, Green Day och till viss del även Bad Religion slagit igenom och sålde bra. Troligen därför blev valet av förstasingel den rakt på skatepunkaktiga Digging the grave. En låt som är ovanligt rakt på för att vara FNM med en refräng som sitter som ett smäck.

Bästa spår enligt mig är Evidence som även blev albumets andrasingel. En lugn soul-jazzlåt som är en av gruppens bästa låtar någonsin.

Albumet sålde ok, men försäljningssiffrorna var ändå en besvikelse jämfört med deras tidigare plattor.
För mig är det ändå en av FNMs bästa plattor. En riktig kultplatta där man kan hitta en låt som passar oavsett vilket humör du är på.

Lite kuriosa är att det är Faith No Mores första album utan gitarristen Jim Martin. Han lämnade gruppen 1994 efter att mer eller mindre blivit bortmobbad(finns det ett sådant ord?). Jag glömmer aldrig ett liveklipp där Patton säger att Martin är dum i huvudet och resten av gruppen visar fingret åt honom, på scenen!
På King for a Day...spelar istället Mr.Bunglegitarristen Trey Spruance. Precis när det var dags för premiär på turnén hoppade Spruance av och en av bandets roddare, Dean Menta tog över.


Bästa spår: Evidence, Ricochet, Take this bottle och The gentle art of making enemies

Lyssna på King for a Day...här.

 

Äntligen som rubriken säger var det kul att gå till Rockis igen. VIK vann med 7-2 mot Växjö efter en säsong med 72bedrövelser och 73besvikelser....

Tre raka segrar nu. Det betyder ingenting men viktigt att grabbarna i laget står upp och spelar för sin heder.
Slå MIF på söndag nu så lever play-off hoppet igen.

Christian Larrivée var isens kung med fyra poäng. Han har verkligen hittat rätt omgivning med Valdix och Sandström. Hoppas på en rolig avslutning på säsongen. Såhär kul var det länge sedan det var på hockey.

Tungt för Thalberg att komma tillbaka till Västerås och släppa in sju mål. Han sa i VLT att han hoppades på straffar och att han skulle rädda den avgörande. Det blev inte så direkt...

Vi bytte förvaring för alla mina cdskivor förra helgen. Passade då på att sortera albumen och roade mig med att se vilket år som jag har mest titlar från. Vinnare blev 1995. Jag har alldeles för många skivor från det året, men oj vad mycket bra det kom ut då.

På den tiden lyssnade man på ett annat sätt. Det var albumens och singlarnas(med extraspåren) tid. Nu är det låtar som gäller i princip. Det är oftast bara favoritgrupperna som man ger albumen chansen på riktigt, plus något nytt band per år.

Jag tänkte, nörd som jag är, göra en lista över de album som är bäst från 1995. Jag har bestämt mig för att lista de åtta bästa plattorna.
Här kommer några riktigt bra album som hamnade just utanför listan.

Ramones- Adios Amigos
Underbara Ramones sista studioalbum. Kanske inte deras jämnaste och bästa platta, men den har några riktiga höjdare med Tom Waitscovern I don´t want to grow up som bästalåt.

Garbage- Garbage
Minns att jag köpte den i London och den spelades överallt där. Riktigt bra platta med Stupid girl och Only happy when it rains som toppar.



Foo Fighters- Foo Fighters
Deras debut som var och är helt fantastisk! Låtar som I´ll stick around, This is a call, Big me och For all the cows är klassiker i min bok.




Therapy-Infernal Love
Cast- All Change
Mad Season- Above
Wilmer X- Hallå Världen
Bruce Springsteen- The Ghost of Tom Joad
Chris Isaak- Forever Blue
The Verve- A Northern Soul
Rocket From the Crypt- Scream, Dracula, Scream!
Neil Young- Mirror Ball
Återkommer med topp 8.

Det här är såå bra. Dave Matthews och Neil Young gör Hank Williams Alone and forsaken. Matthews och Youngs röster passar så bra ihop att man hoppas på att de gör något mer tillsammans.

På söndag smäller det. Super Bowl, matchernas match. New Orleans Saints möter Indianapolis Colts. Det blir ett möte mellan NFLs två smartaste quarterbacks, Drew Brees vs. Peyton Manning. Drömfinal.
Folk pratar om OS i Vancouver. Glöm det så länge, det här är större.
Intressant också att The Who fortfarande är såpass stora så de får spela i halvtid på Superbowl.

Hjärtat säger Saints, hjärnan säger Colts.

Dagens låt 2/2-2010 är Franco Un-American med gamla favoriterna NOFX. Lysande!