light years

Jag har nu på morgonen suttit och försökt få tag på biljetter till Melodifestivalen som kommer hit till stan 16februari. Min sambo och min mamma ska gå och eftersom jag är pappaledig föll det på min lott att få tag i biljetter.

Det var inte det lättaste, ticnets sida var minst sagt överbelastad. Jag loggade in 08.37, fick vänta 15minuter på att överhuvudtaget komma in till bokningen som startade kl.09.00. Biljetterna tog helt slut 09.12, har en kompis som kom in 09.15 och blev utan biljetter.

Jag fattar inte hur det kan vara en sådan hysteri. För det första är biljetterna svindyra, de till Västerås deltävling går lös på 445kr/st. Finalen lär väl vara ännu dyrare misstänker jag. Visst, jag tittar väl också på TVsändningarna, men jag skulle aldrig drömma om att betala 445kr för att se det live. Det är ju sällan, för att säga aldrig man ser något man tycker riktigt mycket om och pausunderhållningen är ju ännu sämre.

Vidare så förstår jag inte hur folk kan sitta 40min och vänta framför datorn innan man kommer fram och kan beställa biljetter. Alla kan väl inte vara arbetslösa/föräldralediga? Vad har man för jobb om man kan göra så?

Ännu en gammal hjälte, Matthew Sweet.

Matthew Sweet-Sick of myself

I tidningarna kan man läsa om "Det stora skivslaget". Kent och Hives släpper sina album samma dag. Att ens tala om strid är ju rent löjligt. Kent säljer väl mer än 100000fler skivor än vad Hives gör i Sverige.

Tillbaka till samtiden har jag ju redan köpt och den växer så det knakar för varje lyssning. Jag var väldigt skeptisk efter singeln Ingenting, men Kent har gjort en kanonplatta igen. Det är bara 2-3spår som inte håller måttet tycker jag, jag var rädd för att det skulle vara många fler.

Jag är rätt nyfiken på The Black&White album också. Gillar singeln Tick tick boom, särskilt när man spelar den på löjligt hög volym. Jag har väl aldrig gillat ett Hivesalbum fullt ut men jag är säker på att jag kommer tycka om en del låtar. Hives är nog också det band jag helst skulle vilja se live om jag fick chansen(har inte sett dem än).

Undra om filmen Watership down är lika bra som man minns den. Jag tror det är en sån där film man inte ska se om, för jag är rädd att jag blir besviken. Eller så är den ännu bättre nu för att man kanske förstår saker man inte gjorde då.

Art Garfunkel-Bright eyes

Sista resan skriver att Hellacopters lägger av. Tråkigt att höra, men Hellacopters är för mig ett sånt där band som jag vill gilla mer än vad jag gör. Deras höjdpunkt var albumet High visibility som var ett riktigt kanonalbum. Dagens låt är hämtad därifrån

The Hellacopters-No song unheard

Idag är Bad Religion ett homogent band som har roligt tillsammans. Det har inte alltid varit så. På 90talet var splittringen total mellan gruppens gitarrist och låtskrivare Brett Gurewitz och resten av bandet.  Det slutade med att Gurewitz hoppade av bandet. Det var en hel del skitsnack mellan Brett och framförallt Jay Bentley och BR släppte ett samlingsalbum där det sägs att de valde bort en hel del låtar bara för att de var skrivna av Mr Brett. Gurewitz kontrade med att starta ett nytt band, Daredevils, som släppte singeln Hate you. Hate you handlar om Jay Bentley som spelar bas i BR. Inför BRalbumet The New America var de dock skapligt sams igen och Brett var med och skrev en låt till albumet. När det var dags att släppa nästa album, The process of belief, var han med i bandet igen. Han hinner dock inte vara med på turnéerna eftersom han äger skivbolaget Epitaph records.

Daredevils-Hate you

Om ni läst den här bloggen så har ni förmodligen sett att jag, när jag beskriver hur bra jag tycker en låt är, ofta skriver att låten har en fantastisk text. Om en låt ska bli något mer än bara en bra låt krävs det oftast att den har en text som jag antingen kan känna igen mig i, eller låter väldigt vackert. Jocke Berg är en favorit, Jarvis Cocker en annan.
Lustigt är att de har helt olika syn på det här med texter. Cocker är alltid noga med att text är en sak och musik en annan, båda två står sig lika starkt var för sig. Tillsammans ska de passa ihop, texten höjer låten men man ska inte tänka för mycket på den när man lyssnar på låten. Pulp hade alltid med följande text i bookleten "Please do not read the lyrics whilst listening to the recordings"

Berg skriver följande på Kents forum
"Texten är det viktigaste som finns när jag skriver texter. Musiken är det viktigaste som finns när jag skriver musik, men jag gillar inte den allmänna missuppfattningen om textförfattande i allmänhet.
En bra text ska inte kunna stå av sig själv utan musiken och rösten. Den ska falla platt.
Den ska inte separeras från musiken för det är som att ta bort varje...tonfall, uttryck och själ och känsla."
Han menar alltså att symbiosen mellan texten, rösten och musiken gör låten. Jag förstår hur han menar, men hans texter om några står sig utan musik också. T ex det här utdraget ur Ensammast i Sverige:
och jag drog med dig i mitt fall
och sen gled jag bara undan
så förlåt, förlåt för allt
för min förbannade kluvna tunga
jag har ett foto någonstans
där vi är drottningar och kungar
nu ligger bilder överallt
där gamla ansikten är unga
och jag har letat som besatt
efter känslor som är försvunna

Den texten faller knappast platt utan musik, skulle kunna vara en vacker dikt om ett kraschat förhållande och förlorad kärlek. Uttrycket, själen och känslan finns ju där utan musiken.

Sedan finns det ju många exempel på där texten gör hela låten. Ett exempel är Winnerbäcks fantastiska Söndermarken som inte är något musikaliskt mästerverk men en helt underbar berättelse som man vill höra om och om igen.

Jag tror alltså att texten är viktigare än musiken om låten ska bli en riktig favorit, men det beror lite på vilken genre det är.

Jag införskaffade Kents nya idag, köpte den på ICA Maxi av alla ställen. När jag tänker på det har jag nog köpt alla deras skivor första dagen de kom ut förutom debuten då jag inte lyssnade på dom. Albumet låter helt ok. Gitarrerna är borta men melodierna är kvar. Det finns några riktiga höjdare på plattan och det finns några som jag kommer skippa förbi. De spår som känns bäst är Columbus, Generation ex och avsutande Ensammast i Sverige. När Kent låter som de gör i just de spåren finns det inte många på den här planeten som är bättre. Önskar bara att det fanns fler riktigt bra låtar, men det kanske kommer efter fler lyssningar. Jag tror faktiskt det, skönt för jag var lite orolig efter singeln Ingenting.

Min favorit låt av Brad

Brad-The day brings

Här är en låt som jag aldrig tröttnar på.

The Solution-I have to quit you

Radiohead var mitt favoritband en gång i tiden. Jag rankar fortfarande The bends som ett av 90talets bästa album. Det är dock väldigt länge sedan jag lyssnade på Radiohead, säkert 4-5år sedan. Ikväll satt jag och slökollade på den utmärkta kanalen MTV2 och de hade en special med Radiohead med anledning av att de släpper sitt nya album In Rainbows idag. Albumet kan man köpa via deras hemsida och man väljer själv hur mycket man betalar! Vilken briljant idé! Jag blev faktiskt sugen på att höra mer Radiohead, tror inte jag orkar med nya plattan, men jag ska definitivt ta fram The bends igen.

Radiohead-Fake plastic trees

En av årets skönaste låtar

Ocean Colour Scene-I told you so

"Black coat, white shoes, black hat, cadillac, yeah!"

Rancid-Time bomb

En gammal klassiker

Bad Religion-American Jesus

Lyssnade på P3 i bilen idag och fick höra en skön cover. Lillasyster gör en cover på Rihannas Umbrella. Ni hittar den här.

Världens bästa svenska artist Håkan Hellström med Brännö Serenad

Gruppen som kanske gjort årets starkaste album Neon Bible har släppt en sak på sin hemsida idag. Det är en typ av musikvideo men man klickar själv på skärmen för att olika saker ska hända. Jag har nog inte fattat fullt ut vad det går ut på än. Någon som vet kanske?